Kulturbärarträff eller vävnördarnas julafton?

I helgen som gick samlades representanter för Sveriges vävare i Ystad för årsmöte med Riksföreningen för handvävning. De flesta av oss var damer i övre medelåldern, men även någon man och några ungdomar (under 30) fanns med i vårt gäng.
Vi vävare i Skåne stod som värdar och hade ett intressant program i dagarna tre. Ofta önskar jag att kloning vore möjlig för att kunna vara på flera ställen samtidigt, men vi var i alla fall fyra från Västerbottensvävarna som spred ut oss på olika aktiviteter. Sen får vi försöka förmedla till övriga medlemmar vad vi upplevt via vår hemsida och vårt medlemsblad.
Första studiebesöket gick till Lilla Rödde hembygdsmuseum som bestod av en fastighet som bebotts av två vävskickliga systrar - Anna och Hanna Jönsson, vars textila arv var väl värt att beskåda och beundra.

Flamskväv på soffor och stolar

Vävstolen där systrarna Jönsson vävde sina alster

Klänningar burna av Ingrid Screwelius

 Sedan gick färden till Svaneholms slott där det bland annat fanns en utställning av skånska konstvävnader och även en utställning om Ingrid Schrewelius.
 Fika med bulle och 7 sortes kakor ingick i besöket på Svaneholm.

På lördag tog jag mig tid att strosa bland loppisborden på torget och såg en del tänkbara investeringsobjekt. Men min resväska var redan full, så jag fick inskränka inköpen till lite smådukar och en låda med tråd och andra sybehör.

Riksvävs egen utställning i Klostret fick jag ju inte missa. Många fina vävar visades och besökarna uppmanades att rösta på den som de tyckte bäst om.

Vinnande väv

Andra pris vanns av denna vackra bildväv

Trots att jag röstade på den vinnande textilen så gick det efterlängtade priset - en stor spettekaka - till en annan dam. Men sedan vann jag i alla fall en handvävd kudde i munkabälte i ett annat lotteri.
För övrigt tycker jag att hela resan var en jättevinst!

Detta inte minst med tanke på den festmiddag vi fick avnjuta i Siriushuset. Kocken Mats Rodenstam hade verkligen lyckats med menyn : Förrätt : rostade gulbetor med Wannås ädelost, spickechips, örtdressing och skånskt rågbröd med fänkål: Huvudrätt : lättrimmad Simrishamnstorsk med vitvinssås, dillrostad svartrot och pressad potatis, samt efterrätten som bestod av äppelbakelse med vaniljcreme och plommonsås.

Sen avslutades middagen med kaffe och spettekaka som avnjöts med musikunderhållning av en lokal trumpetorkester.

Gunnel Mårtensson vid kassadisken. I taket hänger linfästen av grantoppar. 

På söndagmorgon avslutade vi med en busstur till Österlen och två intressanta besöksmål .
 Dahlåkra Damast där Gunnel Mårtensson tog emot oss och visade sina fantastiska damastvävar och Bolstervaren och dess ägare Ann-Sofie Reuter. som driver en vävkursverksamhet av imponerande mått.

Ann-Sofie berättar för Ann-Margret om sin vävstugeverksamhet

En inspirerande resa som gav oss tillfälle att knyta nya vävkontakter. Dessutom fick ju vi som kom från norra Sverige njuta av vårblommor som inte på länge - om någonsin- vågar sig upp i våra trakter. 

Plädar i påsk

Vi har tyvärr inga vackra tulpaner i våra rabatter till påsk, så i stället hänger jag upp mina plädar för att få lite färg . Dom hämtades nyss från Svensk ullberdning i Skellefteå, och jag är glatt överraskad över det fina resultatet.

Det är svårt att fånga den härliga ulligheten på bild. Varpen är vanligt plädgarn av ull och inslaget är mohair i olika färger. Trodde att mönstret skulle försvinna i beredningen, men det var inte fallet.
Vi kommer nog att sätta upp fler av dessa vävar i vår vävstuga .
Snart är det dock dags att ställa undan sparkstöttingarna för i år, och börja planera för sommarens aktiviteter. 

Lövet

SVENSKA HEMSLÖJDSFÖRENINGARNAS RIKSFÖRBUND – SHR fyller 100 år 2012.
Och det ska firas med utställningar och workshops . En del i utställningen på Liljevalcs är 2000 löv som olika slöjdare skapat utifrån sina egna idéer och tekniker.

Vi utgår från samma stomme, men det blir väldigt olika uttryck beroende på slöjdare och teknik.
Jag jobbar förstås med ull och ylle. Rättare sagt vadmal, stickat och tovat.
Lyckligtvis har jag kvar vadmalen från försvarets överskottslager som jag färgat - i detta faller grön. Jag använder samma teknik som i mina dynor och mattor av "yllesnablar".
Har beskrivit detta på min blogg "Till spinkets lov"

Men det gick mer material än jag trodde så jag var tvungen att sticka och tova nya "snablar" flera gånger. Utan hjälp av stickmaskinen skulle jag inte gett mig på detta.

Men trägen vinner och slutligen hade jag fyllt ytan, genom att sy fast varje bit för hand, stoppat in formen och nu återstod bara att sy ihop öppningen.

Inte är detta det vackraste lövet i utställningen, men det representerar mig och mitt kärlek till ull och yllespink. 

Jokkmokks marknad 2012

I år gjorde verkligen marknaden i Jokkmokk skäl för namnet Vintermarknad!
Det var under -40 grader på natten mellan fredag och lördag , och termometern visade mellan -35 och -40 på den sista marknadsdagen för året.

Kunde inte fånga kylan på ett rättvisande sätt med min mobil, men vi var glada att ha tillgång till motorvärmare på Västra skolan, där vi hantverkare hade våra montrar. Har ställt ut på Jokkmokks marknad ca 20 år. Dom första åren stod jag utomhus, men nu skulle jag inte kunna tänka mig det - även om jag fick betalt. Man blir bekväm med åren.

I år delade jag monter med Annika - ägare av  Svensk trådslöjd.. Det är så mycket roligare att ha sällskap och vi fick bo kungligt hos Ketty Kangas, som servade oss på ett föredömligt sätt, trots att hon var upptagen med guidning och annat turistiskt arbete. 

Några exempel på varma huvudbonader 

Montern till vänster om oss beboddes av den trevliga skinnslöjdaren Ranghild Eklund med dotter från Krokom. Ranghild är också mångårig utställare på Västra skolan med sina fina väskor och smycken. 

Hennes armband av fiskskinn och tenntråd gick åt som smör i solsken

Hemresan gick utan missöde, och även om det inte var något försäljningsmässigt rekordår i år, så ser jag redan fram emot nästa vintermarknad i Jokkmokk

Nytt år - nya möjligheter.

Ett nytt år känns för mig alltid som en chans att göra allting bättre.
Till exempel att få bättre kondition, bli mer organiserad, eller att bli en bättre medmänniska.
Att man sen inte lyckas med föresatserna, får väl tillskrivas dålig karaktär, för kort om tid eller att man helt enkelt bara är människa.

Som ett led i föresatsen att förbättra konditionen så har jag promenerat några dagar. Tyvärr så är den väg som jag har att tillgå trafikerad av tung trafik, som blåser lössnö i ansiktet. Men efter en dryg kilometer så kan jag ta av mot Mörttjärn, där trafiken är gles och jag kan ägna mig åt att planera framtida projekt i lugn och ro.

 Även om temperaturen inte understiger 10 minusgrader, så känns det skönt att ha ett par tjocka tvåändsstickade vantar på händerna. Garnet är från Wålstedts spinneri i Dala Floda, och passar förträffligt till  denna typ av produkt. Eftersom ullen färgas innan garnet spinns ( av svensk ryaull ) så blir det ett levande mönster utan att man behöver flera trådar. Man stickar ur samma nystan , en tråd från insidan och en från utsidan. Därav namnet - tvåändsstickning. Vill ni lära er så ta med er kompisarna och kom hit på en helgkurs - eller kolla in Youtube . Carin Appelkvist har producerat en CD som man kan köpa om man föredrar att lära sig hemma.

Sparkstöttingarna har jag låtit snöa över, till förmån för stavarna. Men ifall man vill komma fram snabbare så är ju en gammal, hederlig spark att föredra. Men dom har sagt mig att stavgång ska förbränna med kalorier. 

Mitt garnloppis verkar lite oåtkomligt just nu, men jag lovar att skotta upp vägen, ifall någon hör av sig och vill kolla utbudet. Men varma kläder rekommenderas till presumtiva kunder. 

Detsamma gäller för besökare i butiken och det som till sommaren transformeras till Cajsas Café.

Utbudet av hattar är ovanligt stort just nu, eftersom jag tagit hem dom från Magasin ÅTTA , som har sin slututförsäljning i dagarna.

Bilden tagen på  Magsin ÅTTA, Sundsvall  i december 2011. 

  

Gott slut på 2011!

Har lite svårt att komma igång med arbetet efter jul. Men eftersom jag inte var riktigt klar med en julklapp, och ville prova innan jag slutförde den, så var jag tvungen att närma mig stickmaskinen i alla fall.

Här är den nöjda mottagaren .

Som synes fascinerad av tider som flytt.

Det var ju skönt att vi fick en vit jul i alla fall. Fast jag har inte vågat mig på skidor de senaste 25 åren.

Det kanske vore ett ämne till nyårslöfte - att börja åka skidor ? Fast så länge min granne plogar upp småvägarna, så jag slipper vägen där malmbilarna susar förbi, så nöjer jag mig med promenader.
Det finns ju så många andra ämnen för nyårslöften ifall man känner behov av sådana.

Julbak och julmat - på gott och ont

Brukar ju ha laddat med bröd i frysen så det ska räcka över jul. Men i höst var jag visst ovanligt slö, eller också har jag delat med mig ovanligt mycket.
Hur som helst så var alla mjukkakor slut , och jag blev glad när jag fick veta att min vävande kollega Solvår skulle baka i Bjurträskets bagarstuga en förmiddag före jul. Jag bokade eftermiddagen - det är ju en stor fördel att få komma till en uppvärmd bagarstuga denna tid på året.

Det visade sig vara en förtjusande byggnad, Kombinerad bagarstuga och vävstuga med alla faciliteter som vatten och avlopp och alla redskap som man kan behöva vid brödbak.

Efter ca 4 timmar och ett 80-tal mjukkakor åkte vi nöjda hem.

Idag är det blodkorvstillverkning på agendan. Det är några år sen sist. Har haft tillgång till fårblod under tiden som fårägare, men nu fick jag lov att inhandla både blod och fjälster på Björks affär. Har aldrig tagit tillvara fjälster under min tid som fårbonde, men jag minns att farmor brukade skölja och ta tillvara grisens tarmar när jag var barn. Det sägs att jag yttrat: "Jag vill aldrig bli farmor" i anslutning till denna hantering. 

Kan dock tänka mig att ta tillbaks detta yttrande nu . Trots detta tar jag mig an blodkorvstillverkningen med skräckblandad förtjusning. Det är alltid lika spännande att se om någon korv kommer "levande" ur grytan.

 Jag knöt om fjälstren med efsing från mattväven och hoppas att jag knutit tillräckligt hårt .

Den ser väl inte speciellt aptitlig ut i denna skepnad.

Så här långt är allt väl

Nu börjar dom spricka!

Men tillräckligt många klarade sig, för att den minoritet av familjen som äter blodkorv, ska få smaka den traditionella julaftonsmaten. 

Här kommer receptet ifall nån är intresserad.

BLODKORV från RENGÅRD

1/2 liter Blod

1/2 liter mjölk

4 dl rågsikt

1 dl kornmjöl

1 dl grovt rågmjöl

75 gr finhackad lök

1 dl sirap

100 gr smält smör

salt, peppar och mejram efter smak

Blanda vätska och mjöl. Låt smeten svälla minst 1 timme.

Låt löken mjukna i det smälta smöret utan att brynas.

Blanda i lök, sirap och smör och fyll fjälster till dryga hälften.

Sjud i ca 1 timme. 

( Gör inte samma misstag som jag gjorde och stormkoka, för då spricker korven!)

Eftersom det blev fjälster över så frestades jag (inspirerad av Ernst!) att prova nåt som jag aldrig gjort förut.
Koka julkorv av kött!

Tog fram den älgfärs jag fått av min vän Ann-Britt och en bit fläsk från frysen .
När det tinat skulle jag mala fläsket i köttkvarnen, men kunde inte hitta kniven till den. Tursamt nog så fungerade mixern, så jag fick till en smet och testade korvhornet som hängt med sen 60-talet obrukat.
Jag gjorde en egen variant förstås , och den blev något för salt, eftersom fläsket var rimsaltat.

Men alla korvar höll denna gång, så det får man ju se som en framgång.
Det blev förstås smet över och den kokade jag i vattenbad i en rostfri bunke.
Det blev nästan som pölsa. Inte dumt alls.